Är Pomperipossa i Monismanien tillbaka?
Att snabbt och okontrollerat avskaffa pensionsavdraget riskerar att ställa människor utan försäkringsskydd.
Frågan är mycket mer komplex än att bara handla om pensionssparande. Det finns ju många fler anledningar till att teckna en pensionsförsäkring. Ett pensionssparande består ofta av så mycket mer än bara sparande, t ex kan sjukförsäkring ingå i försäkringen eller ersättning till efterlevande. Även premiebefrielseförsäkring ryms inom pensionssparandet.
Regeringen försätter nu ett antal människor i ”försäkringsnöd”. Försäkringar och pensionsavtal är väldigt långa avtal. Man tecknar en försäkring när man är ung och friskt för att den ska gälla livet ut. När nu avdragsrätten begränsas kraftigt för att sedan avskaffas helt, kommer de flesta som förstår effekterna av detta att vilja sluta spara i en pensionsförsäkring och istället gå över till ett annat sparande och andra försäkringar.
Men, under resans gång har man kanske blivit sjuk och då förändras förutsättningarna helt. Problemet uppstår för personer som vill gå över till ett annat försäkringsskydd men inte har ”fullgod hälsa”, eftersom det inte är säkert att de blir godkända för en ny försäkring. Man kan därför hamna i en situation där den enda möjligheten till att behålla sitt försäkringsskydd är att fortsätta spara i den pensionsförsäkring man redan har. När nu regeringen kraftigt reducerar avdragsrätten tvingar man dessa personer – och de är många! – till dubbelbeskattning, dvs. premien måste betalas med skattade pengar och när pengarna betalas ut måste man betala skatt på dem igen. För vissa kommer det till och med tangera den berömda Pomperipossa effekten.
Vad ska regeringen säga till alla som var friska när de tecknade sin försäkring men senare drabbats av någon sjukdom som t ex diabetes, reumatism, ryggproblem, psykiska besvär, utbrändhet mm mm. De kanske fortfarande arbetar men ur ett försäkringsperspektiv är de inte längre friska för att få teckna en ny försäkring.
Det är också så att den som jobbar i ett företag som saknar kollektivavtal har rätt till ett ”privat pensionsavdrag”. En person som i slutet av året skulle byta till en arbetsgivare som har kollektivavtal inte skulle kunna dra av något alls. Jag ser det som en straffavgift för att man byter jobb.
Det är fullständigt oacceptabelt att genomföra en så stor reform med så kort varsel utan att utreda alla konsekvenser av beslutet. Vad skulle vi säga om ränteavdragen försvann över en natt?